German Northern Renaissance Painter, 1494-ca.1519 Painter, draughtsman and designer of woodcuts, son of Hans Holbein. In the drawing of Ambrosius and Hans Holbein the Younger (1511; Berlin, Kupferstichkab.) by their father, Hans's age is given as 14, and although that of Ambrosius cannot be read clearly, he appears to have been the elder brother. In 1514 he was probably working near the Bodensee, and a Virgin and Child (Basle, Kstmus.), with the coat of arms of Johann von Botzheim, Canon of Konstanz Cathedral (c. 1480-1535), appears to be his work. In 1515 he was working as a journeyman to the painter Thomas Schmid (c. 1480-c. 1550-60) on the decoration of the abbot's Festsaal in the Benedictine St Georgkloster at Stein-am-Rhein, which included allegorical figures of women, one of which, Death with a Female Lute-player (in situ), is signed AH. Also in 1515 he joined his brother Hans in Basle, where together they decorated with marginal drawings (1515-16) the copy of Erasmus's Praise of Folly (Basle, Kstmus.) belonging to the schoolmaster Myconius (Oswald Geissh?sler; d 1552); the distinction between the hands of the two brothers can be made only on stylistic grounds. They also painted a school sign for Myconius, each apparently working on a different side. On 25 July 1516 Ambrosius was recorded staying in the house of the painter Hans Herbst, in whose workshop he may have been employed. On 14 February 1517 he was enrolled in the Basle painters' guild, and on 5 June 1518 he became a citizen of the city. Numerous woodcut designs executed for Basle printers from 1517 onwards and signed with Ambrosius Holbein's initials survive, most of which are set in architectural frameworks inspired by the Italian Renaissance,  Related Paintings of HOLBEIN, Ambrosius :. | Original dedicatte | Esther vor dem persischen Konig Ahasver | Susanna im Bade | Saint Stephen | Frescoes in the second bay of the nave |
Related Artists:
marc-aurele de foy suzor-cote
Canadian Painter, 1869-1937 was a Canadian painter and sculptor. He was born in Arthabaska, Quebec in 1869. He studied at the École des Beaux-Arts in Paris with L??on Bonnat during the 1890s. After his return to Quebec in 1908, he produced many impressionist paintings of the Quebec landscape, as well as portraits, nudes, historical paintings and later sculptures.
Robert Braithwaite Martineau
English genre and portrait Painter, 1826-1869 was an English painter. He first trained as a lawyer and later entered the Royal Academy where he was awarded a silver medal. He studied under Pre-Raphaelite artist William Holman Hunt and once shared a studio with him. He died at the age of 43. He married Maria Wheeler and had two children with her. His most famous painting, "The Last Day in the Old Home" portrays a man who has brought ruin upon his family and can be seen at the Tate Gallery in London. Other paintings were bequeathed to the Ashmolean Museum in Oxford and Liverpool Art Gallery by his daughter Helen. Other less well known paintings include "Kit's First Writing Lesson" and "Picciola".
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.